Sista veckan i Incredible Crazy India!

Nu kör vi på svensk landsväg mot Jönköping för att besöka min syster med familj. Tänkte passa på att summera den sista veckan i Indien.

På midsommar-afton åkte vi så till Goa, till en fin resort med alla bekvämligheter, precis vid stranden. Det regnade mer eller mindre hela tiden, men då temperaturen var hög spelade det oss ingen roll. Vi badade i det fantastiska pool-området, åt på de trevliga restaurangerna och barnen lekte i aktivitets-rummet medan vi läste o planerade för slutfasen.

På måndag, tidig kväll landade vi i Bangalore igen - jag stassade om för middag med några kollegor. Trevlig kväll med sista indiska buffen på ett tag (inget jag kommer att sakna på ett tag).

Tisdag fick vi ordna extra bilar för att få gjort allt som stod på schemat. Jag åkte till banken i stan för att avsluta vårt konto - Rikard o Holger åkte till Staples för att ordna med datorer o internet-konton till Savitri o Ramesh (vi vill försöka hålla kontakten med dem via Skype) - Svea åkte med grannen till sin sista förskole-dag. Efter banken åkte jag o handlade lite små-gåvor och lämnade in foton för album-tillverkning. Lunch blev det på Mariannick tillsammans med Holger o Rikard, medan Ramesh ordnade blommor till Sveas fröknar o sari-kjol till mig. Rikard o Holger åkte till Sveas skola medan jag åkte till jobbet för sista överlämnandet. På kvällen bjöd Savitri på middag, vi satt på hennes terass som många gånger förr. Rikard hade intensiv-kurs i dator- o Skype-användning med Savitris dotter (håller tummarna för att detta ska fungera nu). Holger fick sin största åkomma under vår tid i Indien - han klev på ett bi och blev stucken under foten, tänk vad skonade vi har varit under två års tid.

Efter sista natten i Indien (för denna gång) var det så Onsdag - mycket på agendan denna sista dag.
Husägarna skulle komma för att hämta nycklarna vid tio, så vi gick igenom huset en sista gång och plockade ut några småsaker. Garaget hade chauffören haft till uppdrag att röja (på tre hela arbetsdagar), vi gjorde en sista koll där och möttes av en sådan röra vi aldrig förr upplevt - det såg ut som en soptipp - alla påsar o lådor vi samlat med saker vi inte ville ta med o saker som skulle slängas, låg utslitna på golvet. Ramesh hade följt en av uppgifterna (Savitri o Ramesh fick ta hem det de ville ha), de andra två (ställ undan det som ska gå till barnhemmet o släng det som ska slängas) hade han skjutit upp på obestämd framtid. Vi startade ett intensivt plock- och städ-race. Ägaren meddelade att de blev försenade med en timma (som tur var). 10:20 kom Ramesh o Savitri glada i hågen och möttes av Sir and Mam som inte var lika glada i hågen. Ramesh sista dag på jobbet blev inte lika kul som han tänkt sig, då vi undrade vilka apor som rotat runt i garaget. Allt blev dock klart tills ägaren anlände.

Vi promenerade till klubben för lunch och ett sista dopp i poolen, sedan hem o stassa om till sari (sista dagen på jobbet till ära). Vi åkte till mitt jobb för Bye-cake. Rikard o Holger stannade på RxDx (vårdcentralen) för att se över bi-sticket som hade svullnat.

På mitt jobb blev det två timmars avskedsfika, tårta och kanelbullar.

Efter jobbet åkte vi hem med barnen till Savitri (Holger för att leka med Deepak o Svea för att leka med Kaja). Jag o Rikard åkte vidare för ett sista besök på barnhemmet, hade med oss lite grejer från oss o grannar. Yashoda är nog den som fäst sig mest vid Rikard - hon brukar alltid stråla, men denna afton såg hon sorgsen ut - vi försökte få henne att le med de andra barnen, men det var inte lätt. Barnen stod utanför barnhemmet och vinkade när vi lämnade, nog det tyngsta avskedet för mig.

Hemma hade Savitri lagat fiskbullar som vi åt tillsammans med Deepa o Deepak. Barnen (alla fyra) somnade för sista gången i Ivar o Inez rum. Nu kvarstod bara slutpackning, väskvägning och lite rensning av Johan o Annas hus. Ramesh kom med Rani o Adith, de hade med sig ytterligare gåvor, vi åt Ranis mat tillsammans och Ramesh o Savitri fick fotoalbum och slutbonus. Rikard hann med en snabb-data-kurs med Ramesh medan jag stuvade ner det sista.

Så var det dax - Savitri grät hejdlöst - vi bar in barn och väskor i bilarna - alla och allt fick plats (sex resväskor, fyra handbagage, Savitri, Deepa, Deepak, Rani, Adith, Beekas, Ramesh, Josef och vi).

Hjärnan bara snurrade när vi lämnade Palm Meadows och på väg till flygplatsen. Vi var just on time, så det blev ett ganska kort avsked, vilket nog var bra för alla. Efter incheckningen kändes det bra - nu var vi på väg!

Detta blir vår sista blogg, ska bara försöka uppdatera med bättre bilder då vi laddat över från kameran.

Jag summerar vår tid i Indien som helt fantastisk. Så mycket vi upplevt, så många fina vänner vi fått, så många härliga minnen!

Jag stämmer inte in i orden "Incredible India", jag vill putta in "crazy" in imellan. - Indien-tiden har varit fantastisk, till viss del på grund av alla galna händelser i landet Indien (vilka i sig inte varit fantastiska).

Den där kvällen då vi satt och åt mat på Savitris tak har etsat sig kvar i minnet som helt fantastisk (mitt i det vanliga Indien, för de som kämpar mest).

Jag kommer att sakna!
/ Carolina

Tillbaks i Sverige!

Natten till i torsdags flög vi så hem till Sverige. Det var en hel del gråt när vi sa hej då till Savitri och Ramesh med familjer som hade följt med till flygplatsen. Savitri har ju blivit som en familjemedlem till oss under dessa två år. Den bästa maid som finns, så det var svårt att lämna henne, men vi kommer fortsätta ha kontakt.

Flygresan hem gick bra. Vamrökt lax med svensk färskpotatis satt fint hemma hos mor och far. Idag har vi skrivit in oss hos skatteverket och försäkringskassan. Det gick på runt en halvtimma utan några konstigheter. I Indien hade motsvarande procedur antagligen tagit minst en dag med massor av struligheter.

Kanske dags för en summering av Indien-vistelsen då... Jag tycker inte Indien är så fantastiskt som jag hört många säga. Jag tycker Indien är ett smutsigt land. Både bildligt och bokstavligt talat. Korruptionen är stor och genomsyrar hela samhället, många både fattiga och rika försöker roffa åt sig så mycket det bara är möjligt för sig själva. Fattigdomen är stor och möjligheterna små för de fattiga att komma upp.

Det som är det mest fantastiska är alla de kvinnor, från de lägre klasserna, som kämpar för att hålla ihop sina familjer. De går upp tidigt mån- lörd för att göra frukost till barn och make, skickar barnen till skolan, diskar efter frukost, i många fall går och köar för att hämta vatten vid den lokala brunnen, kanske städar lite i de två små rummen de bor i. Sedan går iväg till jobbet; security, maid eller nanny där de ibland jämställs och behandlas som hundar, tillbaka hem på kvällen för att laga middag till barn och make, diska m.m. På söndagar till marknaden för att göra veckoinköpen, och tvätta kläder för hand hemma.

Deras makar, tycker ofta så synd om sig själva för att de inte lyckats bättre i livet så de skaffar sig sprit, dricker sig fulla, spelar bort massa pengar på kortspel, klagar på sina fruar, i många fall misshandlas fruarna. De verkar inte heller ha nåt intresse av att hjälpa till med uppfostran av barnen. Det ska kvinnan sköta.

Efter våra två år i Indien har denna bild vuxit fram som en vanlig bild av hur det funkar i fattiga familjer. Naturligtvis finns det också många familjer där mannen kämpar minst lika mycket som kvinnan och tar minst lika stort ansvar som kvinnan.

Som utlänning och att bo i Palm Meadows, där vi bodde, är det dock ett mycket bekvämt liv man lever. Särskilt om man är medföljande man som jag. Jag har haft möjlighet att göra nästan vad jag velat. Ut och springa, gymma, spela tennis, badminton, squash, simma, golfa, hjälpa till på barnhem. Allt detta har jag kunnat göra för Savitri har tagit hand om hemmet. Det kommer jag att sakna. Savitri kommer jag sakna. Kommer också sakna möjligheten vi hade att göra resor i Asien. Kommer inte sakna någon mat eller några dofter från Indien. Maten är för stark och de ljuva dofterna stötte jag aldrig riktigt på. Det var mest bajs-dofter från öppna spill-avlopp och sopberg här och där...

Jag kommer, åtminstone en tid, njuta av mycket här i Sverige. T.ex den strukturerade trafiken, att ingen tränger sig före i kön i mataffären, att det går att uträtta ärenden på mindre tid än två timmar, att slippa små oergonomiska gupp i trafiken, att inte vänta en timma på maten om man äter på restarang, att inte väckas av vrålande hinduiska böneutropare kl.6 på morgonen, ja listan på små detaljer i vardagslivet som funkar bättre i Sverige kan göras väldigt lång...

Livet i Indien har emellertid varit oehört givande för oss på många sätt och vi går nu vidare med ett äventyr i ryggsäcken som vi kommer bära med oss hela livet.

Nu ser vi fram emot att komma i ordning här i Sverige vilket i och för sig nog kommer ta sin lilla tid på grund av ombyggnaden vi ska göra i vårt hus. Är dock (än så länge) glad att ombyggnaden görs i Sverige och inte i Indien...

Rikard

2 år i Indien

Idag är det två år sedan vi landade i Indien - så här såg vi ut då (sista frukosten i Sverige på avrese-morgonen)

Helt plötsligt är barnen större, Carolina oförändrad o Rikard mindre och vårat äventyr i Sverige ligger framför oss!

Vi firar två-årsdagen med att åka till regniga Goa - ska bli härligt med lite avkoppling.

Glad midsommar på er alla!

Packa, avsked o utflykter

Den intensiva tillvaron fortsätter - Sedan avskedskalaset har aktivitet efter aktivitet avlöst vartannat.

I tisdags tog vi med Savitri och Ramesh med familjer till Wonder la - det var fint väder och vi fick alla en kanon-dag. Det startade med galna åkatraktioner, sedan pizza-lunch och efter det äventyrs-bad. På kvällen passerade vi ett indiskt snabbmat-ställe (riktigt indiskt).

Onsdag kväll, torsdag kväll och hela fredagen ägnades åt sortering av bohaget - så mycket saker man inte längre behöver efter två år - på fredag kväll kändes allt relativt förberett för flytt.

Lördag morgon var det dags att ge oss iväg på helg-utflykt med mitt jobb. Mina kollegor hade bjudit med hela vår familj till en indisk resort- med indisk vill jag förstärka en speciell oordning och underhålls-frånvaro som man möter på många platser i Indien - det kändes lite som att komma till en resort som varit ödelagd i 10 år och någon fått nycklarna och låst upp för oss - det var rena lakan och vi hade jätte-skoj tillsammans.

Alla familjer var med (fruar o barn). Det fanns många aktiviteter som badminton, cricket, pool, studsmatta, lekpark, trädgungor, basket, stort schack, trampebåt (det fanns nog fyra stycken, men bara en som fungerade). På kvällen överraskade de med presenter. Jag kommer att sakna dem alla.

Söndag kväll var vi så hemma efter 6 timmars resande från resorten, då var det bara att sätta igång med packande och sorterande igen, för att ha så mycket som möjligt klart inför flytten. Vi bar över flyg-frakt och flyg-bagage till Widemans hus (vi får låna deras hus tills vi reser hem, då de åkt hem till Sverige för semester). Vi sov sista natten i våra sängar!

Igår startade flyttfirman packning av möbler - det var kaos både hos Widemans och i vårt hus, idag något bättre status. Inte lätt att hålla koll på allt, man kommer på saker eftersom som inte får komma med båt-frakten, som extra-nyckeln till bilen, viktiga papper och Holgers kalsonger. Nu tror vi allt har kommit rätt.

Tack Anna o Johan att vi får låna erat hus, utan det hade livet varit ytterligare kaos-artat!
Barnen sover gott i Inez och Ivars rum.

Nu vakuum-förpackar Rikard våra kläder för flygfrakten.

Avsked och kalas i massor!

Nu är vi i finalen - avsked och kalas - kul och tråkigt - tack, adjö och på återseende!

Sedan sist här på bloggen har dagarna och veckorna varit intensiva på alla håll. Helgen efter visum-svängen var vi ute på restaurang med Anna och Johan, helgen efter det var det avskedskalas på barnhemmet och hos Åsa o Tomas. Denna vecka har det varit avslutning på Holgers skola, födelsedag för Svea, avskeds-middag med Kjell o Kristina, barnkalas för Svea o avskedskalas hemma hos oss.

Då vi insåg att vi bara orkar med en kalas-dag ordnade vi så att Sveas barnkalas var mellan 10:00-12:30, för att sedan gå över i ett avskedskalas med föräldrar och ytterligare vänner mellan 12:30- 15.

Vi passade på att en sista gång utnytja den bekvämlighet som finns i detta land, med mycket support och inköpt tjänst. Svea fick nöja sig med ballonger, arm/ansikts-målare och trollkarl (ingen rosa vägg med prinsessor detta år). Vi fixade fruktsallad och "svensk" tårta.

För avskedskalaset hyrde vi "indiskt" tyg-tält/tak, bord o stolar, porlin från någon kontakt våran chaufför har. De kom igår och satte upp ställningar o bord. Mat köpte vi på "take away" från en italiensk restaurang, hämtades av vår chaufför och en annan familjs chaufför vid tolv - lagat och klart (bara lite halvklar potatis-gratäng) - till efterrätt hade Rikard och Savitri bakat hela veckan (kanelbullar, drömtårta, choklad-kaka, choklad-bollar, kärleks-mums o havre-kakor).Grädden på moset blev Rikards äggost (mycket uppskattad).

Kroppen är nu härligt seg, hjärtat o hjärnan är lite rörig med alla avsked som ligger bakom och ännu framför.

Då vi var ute på restaurang i går kväll (utan barn) och idag behövde hjälp här hemma blev det första övernattningen för Savitri, Deepa o Deepak. Barnen är mycket fästa vid vår maids barn, de leker och skojar tillsammans - när vi ska bort och Savitri ska vara barnvakt följer alltid Deepa o Deepak med. I natt sov de på madrass i barnens rum o Savitri sov i gäst-rummet.

Avskedskalaset på barnhemmet förra helgen var mycket rörande - barnen hade övat in danser som de visade upp, vi fick gåvor och de var så fina - Rikard ska försöka komma dit några fler gånger innan vi åker hem.

Holger hade som sagt också sin final-vecka på Indus. Under måndagen var det "award ceremony" då de fick diplom, torsdag var det "class party" och "bye ceremony", fredag var det "student led conference" då Holger ficka ta med oss runt i klassrummet och visa sina färdigheter i natur-kunskap, engelska och matte.

Veckan framöver blir det personal-dag på Wonderla (Vi, Savitri och Ramesh med familjer), sortering inför hus-packning nästa måndag samt överrasknings-helg med min grupp på Volvo med familjer.

God natt från Bangalore!
/ Carolina

En dag på FRRO

Idag var det dags för den årliga FRRO-dagen, den dag då vi ska förnya våra visum här i Indien, på "Foreigners Regional Registration Office" . Förra året var insatsen för ett helt år framöver, denna gång samma insats bara för en månad.

Då detta är en mycket intressant upplevelse av Indiens effektivitet och struktur skulle jag här vilja gå igenom den procedur som vi genomgick idag mellan 8:15-12:00:

1. Vi kommer till FRRO 08:15 - jag får snabbt kontakt med Volvos agent som supportar med Visum-dokumentationen. Han har tagit plats längre fram i kön och vinkar fram oss, förbi en massa andra väntande foreigners. Han har alla (nästan) papper klara och vi står och skriver på och fixar det sista i kön, med en motorcykel-sadel som stöd. Han meddelar att vi ska gå in och köa för ett könummer och sedan komma tillbaka ut till honom, då han ej fått alla papper från mitt jobb (det saknas ett hyreskontrakt för vårt hus)

2. 08:45 öppnas portarna till FRRO och vi går in och ställer oss i kön för att få en kölapp (disk nummer 1). Det tar cirka 30min i kö innan vi når fram till luckan där vi visar fram de fyra tjocka högarna med papper för vardera familjemedlem och visar våra pass. Vi fotograferas och en nummerlapp skrivs ut till vardera familjemedlem med fotot på (könummer 24-27).

3. 09:30 går vi ut till agenten och han meddelar att han fortfarande väntar på att någon från Volvo ska komma med hyreskontraktet (varför har inte detta fixats tidigare undrar man) - vi får sätta oss i ett hörn markerat med "Baby care". Ingången precis bredvid vaktas av en kille med gevär, ser mycket opassande ut. Vi väntar över en timma i detta svettiga hörn, medan könummer upp mot 80 passerar.

4. 10:30 har så hyreskontraktet kommit, Rikard måste signera och sedan in till disk nummer 2. Vi går förbi alla med nummer över 80 och meddelar att vi har nummer 24-27, inga problem, vi går före alla. En kille kollar snabbt på våra papper och signerar våra nummerlappar. Han hänvisar oss att gå upp till övervåningen.

5. 10:35 kommer vi upp till övervåningen och går då till disk nummer 3. Här sitter en mer noggrann farbror, han går igenom varje papper i min ansöknings-bunt. Han markerar, jämför olika sidor och summerar siffror. Här ser han att vi bara har kopia på våra visum-förlängningar och inte på våra grund-visum - jag ringer till agenten och låter farbror noggrann prata med honom. Rikard får ta våra pass och springa ner och möta agenten som springer vidare över gatan för att kopiera. Efter en bra stund är så alla papper granskade och farbror noggrann signerar.

6. 11:10 går vi 2 meter till disk nummer 4. Här sitter en dam och kollar upp oss i ett data-system, granskar försättsbladet som signerats av farbror noggrann, skriver lite till och signerar också hon.

7. 11:14 går vi in på ett kontor (disk nummer 5) där chefen sitter, han ber oss sitta ner och innan rumpan har nått stolen har han signerat och vi ska ställa oss upp för att gå ut ur kontoret igen. Han ber oss gå till counter 3.

8. 11:15 går vi över till andra sidan av rummet till counter 3 (disk nummer 6), här sitter två personer vid datorer (vi kan kalla dem fotograferna), de tar över pappers-buntarna som signerats av inte mindre än fyra personer (killen som kollar, farbror noggrann, dator-damen och chefen). De fotograferar varje familjemedlem i ett rasande tempo och ger oss en liten lapp med betalnings-information för visum, vi ombeds komma tillbaka med någon typ av post-växel (DD = Demand Draft).

9. 11:20 går vi ner till agenten och lämnar över lappen - han sticker iväg över gatan och vi får vänta ett tag medan han fixar DD på någon närliggande bank - efter 30 minuters väntan kommer agenten tillbaka med DD och kopior.

10: 11:50 går vi åter upp till övervåningen, nu till counter 2, DD countern (disk nummer 7) - här ska varje pass få ett kvitto på att vi har betalat visum-avgiften, detta görs för hand av en finans-nisse. Han skriver ett kvitto för FRRO och ett kvitto för oss (8 handskrivna kvitton)

11. 12:10 går vi åter till counter 3 och fotograferna, de kollar på klockan och skriver 3:30 på en av de nummerlappar vi fick vid disk nummer 1, vid 09:30. De räcker över lappen och meddelar att en av föräldrarna ska komma och hämta de stämplade passen vid 15:30. Nu är vi klara med förmiddagspasset och Rikard och barnen är lediga resten av eftermiddagen.

12. 15:25 är jag tillbaka på FRRO för att hämta upp de stämplade passen och residence permit. Jag blir stoppad när jag ska gå upp till övervåningen, en kille meddelar att jag får gå upp först 15:30 (som det står på lappen) - jag sätter mig på en bänk och då vinkar killen att jag kan gå upp (klockan är då 15:26)

13. Jag går till counter 3 (disk nummer 6), ingen kö i ordning så jag går bara fram till fotograferna och de undrar om jag är den från Sverige, jag svarar ja och de tar upp våra mappar. Jag får passen och de ber mig skaffa kopior av de nya stämplarna (det är något de måste ha, men inget de fixar)

14. Jag går ner till agenten med passen och han springer över gatan till en kopierings-lucka, betalar och kommer tillbaka med kopior + pass.

15. Jag går upp till övervåningen, fram till counter 3 med pass-kopiorna och får våra Residence permit

16. Jag har ett sista möte med agenten som ska kopiera Residence permits, nu är vi klara - klockan är 15:50 - SLUT!

En helt vanlig dag på FRRO

Godnatt!