Nu star jag pa Singapores flygplats och fordriver tiden. Har varit i Peking i nagra dagar med jobbet. Landar sent i kvall i Bangalore - jobbar i morgon - och sen, sen hander det.........JAG AKER TILL FAMILJEN I SVERIGE...Antligen har dessa langa tre veckor gatt och jag ska fa krama om dem.
I morgon kvall efter jobbet har jag bjudit hem varan maid med familj och varan chauffor med familj pa julafton. Sen har jag val 2 timmar att fa iordning allt innan avresa.
Har gatt ganska bra dessa veckor enda (battre an vantat) - jag har sett till att vara inbokad pa saker hela tiden. Bjudit hem svenska kollegor pa middag, gatt ut pa middagar med dem, shoppat med maiden, traffat nyinflyttade grannar m.m.
Ses i Sverige!
/ Carolina
torsdag 16 december 2010
måndag 6 december 2010
Ensam i India
Här kommer en liten hälsning från andra sidan jorden. Ensam mamma längtar........Nu har det gått över en vecka = det är mindre än två veckor kvar.
Jag proppfyller mina dagar och kvällar för att få tiden att gå. I torsdags eftermiddag åkte jag med mina kollegor på team-building i djungeln. Jag, två fransmän och tio indier. När jag satt där i mitten av en djungelsjö (i en rund vassbåt och tittade på vilda elefanter) undrade jag hur jag hamnat där. Tur att vår far i himmelen vet vad som komma skall, så kan man släppa det själv.
Vi var på två djungelutflykter och hade fyra team-övningar. Övningarna gick ut på att visa behovet av att planera, samarbeta och stötta varandra (för ovanlighetens skull). Vi ålade oss genom spindelnät utan att nudda nätet, vi gick på lina 1,5m ovan mark med bindel (och visst stöd från kollegor), vi hakade oss upp för ett rep 8 m ovan marken och vi byggde flottar av gummiringar och bambu.
Under lördagen gick vi promenad i skogen, såg på träd och småkryp samt gick snabbgång. Allt avrundades med meditation och skratt-terapi. Skratt-terapin var helt galet kul och märklig - man skulle stå i en ring, stampa med fötterna, säga "banana pin" upprepade gånger samt röra armarna i ett mönster. På kursledarens signal skulle vi gå in mot mitten och krysta fram ett gapskratt och peka på varandra som "vad var det jag sa". Detta galna beteende gjorde att man började gapskratta och efter fyra repetitioner skrattade man så mycket att man knappast kunde hänga med i "banana pin".
Sedan väntade nio timmars bussresa hem från denna kursgård - stopp för lunch (som brann i munnen) och indisk sportfilm på hindi i busssen. Jag kom hem vid 21 och åt middag i min ensamhet. Helt plötsligt ringde det på dörren och in ringlade kyrkans kör sjungandes på julsånger. De ställde sig i vardagsrummet i en ring och sjöng på. Där stod jag helslut och log. När de var klara fick jag förklarat att övriga familjen var i Sverige. Jag bjöd på pepparkakor och de ringlade ut igen.
Har precis varit och välkomnat en ny Svensk familj som ska flytta in mittemot vårat - I morgon blir det middag med dem efter jobbet.
Kram och God natt!
Jag proppfyller mina dagar och kvällar för att få tiden att gå. I torsdags eftermiddag åkte jag med mina kollegor på team-building i djungeln. Jag, två fransmän och tio indier. När jag satt där i mitten av en djungelsjö (i en rund vassbåt och tittade på vilda elefanter) undrade jag hur jag hamnat där. Tur att vår far i himmelen vet vad som komma skall, så kan man släppa det själv.
Vi var på två djungelutflykter och hade fyra team-övningar. Övningarna gick ut på att visa behovet av att planera, samarbeta och stötta varandra (för ovanlighetens skull). Vi ålade oss genom spindelnät utan att nudda nätet, vi gick på lina 1,5m ovan mark med bindel (och visst stöd från kollegor), vi hakade oss upp för ett rep 8 m ovan marken och vi byggde flottar av gummiringar och bambu.
Under lördagen gick vi promenad i skogen, såg på träd och småkryp samt gick snabbgång. Allt avrundades med meditation och skratt-terapi. Skratt-terapin var helt galet kul och märklig - man skulle stå i en ring, stampa med fötterna, säga "banana pin" upprepade gånger samt röra armarna i ett mönster. På kursledarens signal skulle vi gå in mot mitten och krysta fram ett gapskratt och peka på varandra som "vad var det jag sa". Detta galna beteende gjorde att man började gapskratta och efter fyra repetitioner skrattade man så mycket att man knappast kunde hänga med i "banana pin".
Sedan väntade nio timmars bussresa hem från denna kursgård - stopp för lunch (som brann i munnen) och indisk sportfilm på hindi i busssen. Jag kom hem vid 21 och åt middag i min ensamhet. Helt plötsligt ringde det på dörren och in ringlade kyrkans kör sjungandes på julsånger. De ställde sig i vardagsrummet i en ring och sjöng på. Där stod jag helslut och log. När de var klara fick jag förklarat att övriga familjen var i Sverige. Jag bjöd på pepparkakor och de ringlade ut igen.
Har precis varit och välkomnat en ny Svensk familj som ska flytta in mittemot vårat - I morgon blir det middag med dem efter jobbet.
Kram och God natt!
måndag 29 november 2010
Sverigesemester!
Hej!
Rikard här.
Nu har jag, Holger, Svea, pappa Jan, mamma Brita, syster Malin och bror Niklas kommit hem till Sverige. Vi landade i söndags.
I lördags innan vi åkte hann vi med att besöka vår maid Savitris hem. Det var ännu mindre än Ramesh´s ställe (chauffören)! Hon och hennes man och deras två barn hyr denna tvåa på ca 15 kvadratmeter för 2000 rupies/mån (ca 340 kr).
Vi kom in i en liten hall som var deras vardagsrum där hon lyckats klämma in 6 stolar. Vi satte oss ner och blev bjudna på vatten läsk och kex.
Innanför detta rum fanns ett pyttelitet sovrum med en säng, ett litet skrivbord och en garderob. Barnen delade på sängen. Savitri och hennes man sov på golvet i "vardagsrummet". De hade också ett smalt kök beståendes av en gas-spis med två plattor och en smal bänk och hylla längs ena väggen. Inget kylskåp. Ingen vattenkran.
Vatten får de, tillsammans med alla andra i området, hämta från en stor grundvattentank placerad mitt i området. För att spara på vatten är vattenkranen öppen två timmar på morgonen och två timmar på eftermiddagen. Savitri, som är från nordöstra Indien, berättade att när hon och hennes man var nyinflyttade fick de inget vatten för att de inte kunde det lokala språket.
Ja, vårt tjänstefolk lever på små ytor och med knappa medel. Det går inte att jämföra deras levnadssituation med vår. Ändå är de glada och stolta att visa upp sina hem för oss. Vi har svårt att förstå hur Savitri varje dag kommer hem till oss, pigg och fräsch med fläckfria kläder och jobbar i princip konstant sina 6 timmar. Alltid glad och trevlig.
Som sagt, nu är vi hemma i kalla Sverige och njuter av vintern. Resan gick mycket bra. Bror Henrik mötte upp med vinterjackor på Landvetter och körde i princip direkt till pulkabacken. Efter kassler till middag och adventsfika på det somnade vi mycket gott.
Idag har vi varit ute och tittat till huset på Källö-Knippla. Sedan handlat lite på ICA-Maxi i Torslanda. Det var en härlig känsla att bara gå omkring och titta på allt som var möjligt att köpa. Falukorv, leverpastej, hönökaka, vaniljyoghurt, päronkräm, räksallad och mycket mer som inte går att köpa i Indien.
Nu dags för kvällsmat!
Rikard här.
Nu har jag, Holger, Svea, pappa Jan, mamma Brita, syster Malin och bror Niklas kommit hem till Sverige. Vi landade i söndags.
I lördags innan vi åkte hann vi med att besöka vår maid Savitris hem. Det var ännu mindre än Ramesh´s ställe (chauffören)! Hon och hennes man och deras två barn hyr denna tvåa på ca 15 kvadratmeter för 2000 rupies/mån (ca 340 kr).
Vi kom in i en liten hall som var deras vardagsrum där hon lyckats klämma in 6 stolar. Vi satte oss ner och blev bjudna på vatten läsk och kex.
Innanför detta rum fanns ett pyttelitet sovrum med en säng, ett litet skrivbord och en garderob. Barnen delade på sängen. Savitri och hennes man sov på golvet i "vardagsrummet". De hade också ett smalt kök beståendes av en gas-spis med två plattor och en smal bänk och hylla längs ena väggen. Inget kylskåp. Ingen vattenkran.
Vatten får de, tillsammans med alla andra i området, hämta från en stor grundvattentank placerad mitt i området. För att spara på vatten är vattenkranen öppen två timmar på morgonen och två timmar på eftermiddagen. Savitri, som är från nordöstra Indien, berättade att när hon och hennes man var nyinflyttade fick de inget vatten för att de inte kunde det lokala språket.
Ja, vårt tjänstefolk lever på små ytor och med knappa medel. Det går inte att jämföra deras levnadssituation med vår. Ändå är de glada och stolta att visa upp sina hem för oss. Vi har svårt att förstå hur Savitri varje dag kommer hem till oss, pigg och fräsch med fläckfria kläder och jobbar i princip konstant sina 6 timmar. Alltid glad och trevlig.
Som sagt, nu är vi hemma i kalla Sverige och njuter av vintern. Resan gick mycket bra. Bror Henrik mötte upp med vinterjackor på Landvetter och körde i princip direkt till pulkabacken. Efter kassler till middag och adventsfika på det somnade vi mycket gott.
Idag har vi varit ute och tittat till huset på Källö-Knippla. Sedan handlat lite på ICA-Maxi i Torslanda. Det var en härlig känsla att bara gå omkring och titta på allt som var möjligt att köpa. Falukorv, leverpastej, hönökaka, vaniljyoghurt, päronkräm, räksallad och mycket mer som inte går att köpa i Indien.
Nu dags för kvällsmat!
onsdag 24 november 2010
Livstecken
Hej!
Rikard här.
Mycket har hänt sen senaste inlägget. I korta drag har vi kommit hem från Goa, Henrik och Cecilia med familj har återvänt till kylan i Sverige. Carolina och Niklas jobbar medan resten har semester.
Idag har vi varit inne i stan och shoppat på Commersial street och besökt "Russel market", ett slags saluhall, där det såldes frukt, godis, blommor, blomdekorationer, kött som slaktades när man såg på. Renligheten kring slaktandet kändes sådär, fisk som låg på bord ute i varma luften utan is.
Ja, det var minst sagt ett intressant ställe att se. Utanför, där det också fanns en massa försäljningsstånd, stank det av sopor och gamla ruttna grönsaker.
Det var inget trevligt ställe. Vår chaufför Ramesh verkade dock vara av annan åsikt, hit brukar han nämligen åka och handla, för här är det bra och billigt. Detta stärkte vår misstanke om att den mat han och hans fru bjöd på samma dag vi åkte till Goa, varit orsaken till allas våra magproblem senaste två veckorna...
Dessa magproblemen verkar dock vara historia nu då alla känner sig friska.
Sedan på hemvägen gjorde vi ett besök hemma hos Ramesh, som hade ett "vardagsrum/hall" som man knappt kunde vända sig i och ett sovrum som var ännu mindre och ett kök som var det minsta rummet. Han var stolt som en tupp när han visade upp detta och särskilt stolt var han över att de hade vatten och el. Något som hans fru tydligen starkt bidragit till att de fått dit till området.
Vi kan konstatera att vi lever i olika världar... Bilden visar deras kök!
Helgen spenderades i Mysore. För att alla skulle få plats i en bil hyrdes en minibuss med tillhörande chaufför. Denna chaufförs engelska bestod av "OK" och "yes yes" och inget mer än så. Sa vi att han skulle köra till något sa han "OK" och körde till något helt annat. Frågade vi om han förstod sa han "yes yes". Det var stundtals en komedi. Vi kunde inget annat än skratta åt det. Han gjorde detsamma... Som ni förstår blev det en spännande och rolig resa.
Vi ringde Ramesh många gånger under den helgen. Han fick vara vår tolk på telefon.
Vi besökte Mysore Palace med bl.a. elefantridning, Brindavan Garden; en stor trädgårdspark där vi också sov på hotell, en vattendamm, Mysore zoo och slutligen skulle chauffören ta med oss till ett ställe där de tillverkade silke.
Med tanke på att vårt förtroende för chauffören var lika med noll vid det här laget, förväntade vi oss inget, men med hjälp av hans två bröder (som plötsligt åkte med oss i bussen) tog han oss i alla fall till ett avsides ställe som samlar in råsilke.
Det går till så att maskar plockas från fält av odlade buskar med mullbärslöv och läggs på hyllor i en varm lada där de spinner kokunger av råsilke. Det var ju lite kul att se i alla fall.
När vi leddes till denna lada följdes vi av ett tiotal indier som tyckte det var spännande att få lite annorlunda besök.
På hemvägen stannade vi på McDonalds. När vi ätit klart vår McChicken och Chicken McNuggets skulle jag och mamma samla ihop skräpet och slänga men vi blev avbrutna av städarna på plats som inte ville låta oss göra det. En indisk bordsgranne som sett vårt "övertramp" sa till oss på vägen ut: "This is India, that is what we do to generate employment".
Det är så det funkar här, för att få alla dessa hundratals miljoner människor i arbete måste meningslösa jobb hittas. som t.ex. alla dessa parkeringsvakter som finns bakom varje pelare i varje p-hus, eller alla dessa vakter som ska stämpla kvittot vid utgången varje gång du handlat. Eller alla dessa hjälpredor vid kassorna, idag stod det tretton indier ihopträngda bakom tre kassor när vi skulle betala i en affär. Det gick inte snabbare för det...
Listan med "menigslösa jobb" kan göras hur lång som helst, men varje jobb innebär ju å andra sidan en inkomst för någon som nog inte tycker jobbet är så meningslöst ändå...
Imorgon: Wonder la!
Rikard
Rikard här.
Mycket har hänt sen senaste inlägget. I korta drag har vi kommit hem från Goa, Henrik och Cecilia med familj har återvänt till kylan i Sverige. Carolina och Niklas jobbar medan resten har semester.
Idag har vi varit inne i stan och shoppat på Commersial street och besökt "Russel market", ett slags saluhall, där det såldes frukt, godis, blommor, blomdekorationer, kött som slaktades när man såg på. Renligheten kring slaktandet kändes sådär, fisk som låg på bord ute i varma luften utan is.
Ja, det var minst sagt ett intressant ställe att se. Utanför, där det också fanns en massa försäljningsstånd, stank det av sopor och gamla ruttna grönsaker.
Det var inget trevligt ställe. Vår chaufför Ramesh verkade dock vara av annan åsikt, hit brukar han nämligen åka och handla, för här är det bra och billigt. Detta stärkte vår misstanke om att den mat han och hans fru bjöd på samma dag vi åkte till Goa, varit orsaken till allas våra magproblem senaste två veckorna...
Dessa magproblemen verkar dock vara historia nu då alla känner sig friska.
Sedan på hemvägen gjorde vi ett besök hemma hos Ramesh, som hade ett "vardagsrum/hall" som man knappt kunde vända sig i och ett sovrum som var ännu mindre och ett kök som var det minsta rummet. Han var stolt som en tupp när han visade upp detta och särskilt stolt var han över att de hade vatten och el. Något som hans fru tydligen starkt bidragit till att de fått dit till området.
Vi kan konstatera att vi lever i olika världar... Bilden visar deras kök!
Helgen spenderades i Mysore. För att alla skulle få plats i en bil hyrdes en minibuss med tillhörande chaufför. Denna chaufförs engelska bestod av "OK" och "yes yes" och inget mer än så. Sa vi att han skulle köra till något sa han "OK" och körde till något helt annat. Frågade vi om han förstod sa han "yes yes". Det var stundtals en komedi. Vi kunde inget annat än skratta åt det. Han gjorde detsamma... Som ni förstår blev det en spännande och rolig resa.
Vi ringde Ramesh många gånger under den helgen. Han fick vara vår tolk på telefon.
Vi besökte Mysore Palace med bl.a. elefantridning, Brindavan Garden; en stor trädgårdspark där vi också sov på hotell, en vattendamm, Mysore zoo och slutligen skulle chauffören ta med oss till ett ställe där de tillverkade silke.
Med tanke på att vårt förtroende för chauffören var lika med noll vid det här laget, förväntade vi oss inget, men med hjälp av hans två bröder (som plötsligt åkte med oss i bussen) tog han oss i alla fall till ett avsides ställe som samlar in råsilke.
Det går till så att maskar plockas från fält av odlade buskar med mullbärslöv och läggs på hyllor i en varm lada där de spinner kokunger av råsilke. Det var ju lite kul att se i alla fall.
När vi leddes till denna lada följdes vi av ett tiotal indier som tyckte det var spännande att få lite annorlunda besök.
På hemvägen stannade vi på McDonalds. När vi ätit klart vår McChicken och Chicken McNuggets skulle jag och mamma samla ihop skräpet och slänga men vi blev avbrutna av städarna på plats som inte ville låta oss göra det. En indisk bordsgranne som sett vårt "övertramp" sa till oss på vägen ut: "This is India, that is what we do to generate employment".
Det är så det funkar här, för att få alla dessa hundratals miljoner människor i arbete måste meningslösa jobb hittas. som t.ex. alla dessa parkeringsvakter som finns bakom varje pelare i varje p-hus, eller alla dessa vakter som ska stämpla kvittot vid utgången varje gång du handlat. Eller alla dessa hjälpredor vid kassorna, idag stod det tretton indier ihopträngda bakom tre kassor när vi skulle betala i en affär. Det gick inte snabbare för det...
Listan med "menigslösa jobb" kan göras hur lång som helst, men varje jobb innebär ju å andra sidan en inkomst för någon som nog inte tycker jobbet är så meningslöst ändå...
Imorgon: Wonder la!
Rikard
fredag 12 november 2010
Sista kvällen
Idag var Rikard, Holger och elefantkungen (Janne) på elefantridning, övriga stannade vid hotellet och beachen – solen var något skuggad av molnskyar, vilket var skönt för huden. Det blev lite strandshopping, massage, manikyr, pedikyr och lunch.
Dagen avslutades med glasögonfest – Brita var och hämtade/betalade sina nya bågar. Sedan gick vi på restaurang där vi överröstades av husbandet, men maten var god.
Nu sitter vi och myser utanför hotellrummen – I morgon har vi en halvdag innan resan går till Bangalore – där väntar Niklas som anlänt i natt från Sverige.
Guten Nacht!
Dagen avslutades med glasögonfest – Brita var och hämtade/betalade sina nya bågar. Sedan gick vi på restaurang där vi överröstades av husbandet, men maten var god.
Nu sitter vi och myser utanför hotellrummen – I morgon har vi en halvdag innan resan går till Bangalore – där väntar Niklas som anlänt i natt från Sverige.
Guten Nacht!
Goa Gubbar och Gummor i Goa
Nu är vi i Goa hela bunten. Bunten består av Cecilia, Henrik, Dahlia, Jack, Janne, Brita, Malin, Rikard, Carolina, Holger och Svea. Idag har vi varit på båtutflykt till Grand Island och Monkey beach – vi har snorklat, sett på delfiner, badat, solat och ätit grillat. Båtförarn undrade om någon ville bada med delfinerna när vi såg dem. Henrik och Rikard hoppade modigt i, men intresset från delfinernas sida var inte lika starkt. Det blev inte så mycket fenhäng som tänkt…
På lördag morgon var vi tre personer mer i villan. Brita, Janne och Malin hade kommit under natten. Kanske kan man känna att det är skönt att sova ut när man har lagt sig 03:00 på natten, men inte dessa nyanlända gäster. När Holger och Svea vaknade (vid 7-tiden) var alla övriga redan vakna. Vi var ett stort gäng vid frukosten. Sedan var det till att fokusera på packning inför Goa-resan. Vid 13-tiden skulle en minibuss hämta oss och vår chaufför skulle ta packningen i vår bil. Vi såg till att äta lunch vid 12 för att vara mätta inför avfärd. Vid 12:30 kommer chauffören med fru och son – de har en överraskning – Indisk frukost med Idly, Chapati, röror m.m. – Vi ville nog mest packa in och åka, men istället var det till att duka igen och börja äta igen……
Flygresan gick bra, vi kom till ett trevligt hotell efter en dryg timmes vansinneskörning. Lördagskvällen blev det enkel mat på hotellet – alla var trötta.
Söndagen blev en superdag på stranden med kvällsmiddag på turiststråket. Måndagen chockade med regn som höll i sig ända fram mot eftermiddagen. Vi höll oss runt hotellet och gick till stranden för snabb-bad då det blev uppehåll. Kvällsmiddagen tog vi på en japanskinspirerad restaurang med nudlar och ris. Under middagen började regnet återkomma och tillta. Efter barnläggning satt vi utanför rummen (under tak) och regnet bara vräkte ner – Cecilia undrade hur många soldagar hon skulle få uppleva i Indien.
Tisdag morgon mötte vi återigen regn och tog beslut att åka in till Goas huvudstad Panaji – där hann vi inte med så mycket mer än lunch och lite shopping – Lunchen intogs på ett märkligt ställe, restaurangen hette Texas, personalen hade wild western västar och hattar, maten var allt annat än amerikansk – spännande mix, men det var gott efter en timmas väntande från beställning till mat på bordet. Efter shopping skyndade vi hem för bad – SOLEN HADE KOMMIT! Vi gick till havet för en trevlig eftermiddags/kvälls-stund på stranden – allt var klockrent med sandslottsbygge, färska fruktjuicer och solnedgång, men att Brita förlorade sina enda glasögon i vågorna var inte klockrent. På kvällen fick vi välja restaurang efter anslutning till optiker, Brita kunde välja ut nya glasögon under väntan från beställning till mat.
Onsdagen såg det ut att bli fint, men inte helt solklart – vi bestämde oss för att resa till en annan strand – Colva beach – en något finare strand än vår, med palmer närmre vattnet och mindre folktätt. Dock fler indier som tittade.
Skriver snart en sluthälsning från Goa.
På lördag morgon var vi tre personer mer i villan. Brita, Janne och Malin hade kommit under natten. Kanske kan man känna att det är skönt att sova ut när man har lagt sig 03:00 på natten, men inte dessa nyanlända gäster. När Holger och Svea vaknade (vid 7-tiden) var alla övriga redan vakna. Vi var ett stort gäng vid frukosten. Sedan var det till att fokusera på packning inför Goa-resan. Vid 13-tiden skulle en minibuss hämta oss och vår chaufför skulle ta packningen i vår bil. Vi såg till att äta lunch vid 12 för att vara mätta inför avfärd. Vid 12:30 kommer chauffören med fru och son – de har en överraskning – Indisk frukost med Idly, Chapati, röror m.m. – Vi ville nog mest packa in och åka, men istället var det till att duka igen och börja äta igen……
Flygresan gick bra, vi kom till ett trevligt hotell efter en dryg timmes vansinneskörning. Lördagskvällen blev det enkel mat på hotellet – alla var trötta.
Söndagen blev en superdag på stranden med kvällsmiddag på turiststråket. Måndagen chockade med regn som höll i sig ända fram mot eftermiddagen. Vi höll oss runt hotellet och gick till stranden för snabb-bad då det blev uppehåll. Kvällsmiddagen tog vi på en japanskinspirerad restaurang med nudlar och ris. Under middagen började regnet återkomma och tillta. Efter barnläggning satt vi utanför rummen (under tak) och regnet bara vräkte ner – Cecilia undrade hur många soldagar hon skulle få uppleva i Indien.
Tisdag morgon mötte vi återigen regn och tog beslut att åka in till Goas huvudstad Panaji – där hann vi inte med så mycket mer än lunch och lite shopping – Lunchen intogs på ett märkligt ställe, restaurangen hette Texas, personalen hade wild western västar och hattar, maten var allt annat än amerikansk – spännande mix, men det var gott efter en timmas väntande från beställning till mat på bordet. Efter shopping skyndade vi hem för bad – SOLEN HADE KOMMIT! Vi gick till havet för en trevlig eftermiddags/kvälls-stund på stranden – allt var klockrent med sandslottsbygge, färska fruktjuicer och solnedgång, men att Brita förlorade sina enda glasögon i vågorna var inte klockrent. På kvällen fick vi välja restaurang efter anslutning till optiker, Brita kunde välja ut nya glasögon under väntan från beställning till mat.
Onsdagen såg det ut att bli fint, men inte helt solklart – vi bestämde oss för att resa till en annan strand – Colva beach – en något finare strand än vår, med palmer närmre vattnet och mindre folktätt. Dock fler indier som tittade.
Skriver snart en sluthälsning från Goa.
Fredag = Första dagen på Carolinas semester
5:e November
Idag är det återigen helgdag i Bangalore (Di-Wali). Orden skräckblandad förtjusning passar perfekt in på känslan som infann sig då vi beskådade fyrverkerier och smällare i Palm Meadows. Vi satt ikväll på terrassen och beskådade, men mest hörde, hur våra indiska grannar firade. Grannen mittöver hade fyra kassar fulla med ”crackers” (inköps på hak på bild) – det tog några timmar innan de var klara.
Tisdag var en lugn dag hemma vid poolen medan Carolina jobbade, Savitri hade gjort indisk ostgryta till middag.
Onsdagen blev det nationalparks-besök för semesterfirarna – dock gjorde regnet utflykten något blöt och därmed förkortad.
Denna kväll blev det svensk varmkorv med bröd. Vi tinade även de räkor Henrik hade haft med från Sverige och avnjöt då barnen somnat. Torsdag blev det pool-dag igen, på kvällen följde Cecilia chauffören till Carolinas jobb och de åkte sedan på lite kvällsshopping med efterföljande middag på Indisk restaurang (Tandori-mix, med ris och naan). Rikard bjöd de som var hemma på marinerad oxfilé).
Idag tog chauffören oss alla på en kort-sightseeing i centrum. Vi hade planerat att gå till lekparken i Cubbon park, men den var stängd dagen till ära. Det fick bli ett varuhus med lunch istället – solen kom fram så vi fick bråttom hem till pool-bad innan den försvann.
Det har inte varit så mycket sol i veckan – bara söndagen var helsolig, övriga dagar har det varit huvudsakligen regn, vilket är ovanligt här i Bangalore (och olyckligt när man har Sverigebesök)
I natt kommer Janne, Brita och Malin.
Idag är det återigen helgdag i Bangalore (Di-Wali). Orden skräckblandad förtjusning passar perfekt in på känslan som infann sig då vi beskådade fyrverkerier och smällare i Palm Meadows. Vi satt ikväll på terrassen och beskådade, men mest hörde, hur våra indiska grannar firade. Grannen mittöver hade fyra kassar fulla med ”crackers” (inköps på hak på bild) – det tog några timmar innan de var klara.
Tisdag var en lugn dag hemma vid poolen medan Carolina jobbade, Savitri hade gjort indisk ostgryta till middag.
Onsdagen blev det nationalparks-besök för semesterfirarna – dock gjorde regnet utflykten något blöt och därmed förkortad.
Denna kväll blev det svensk varmkorv med bröd. Vi tinade även de räkor Henrik hade haft med från Sverige och avnjöt då barnen somnat. Torsdag blev det pool-dag igen, på kvällen följde Cecilia chauffören till Carolinas jobb och de åkte sedan på lite kvällsshopping med efterföljande middag på Indisk restaurang (Tandori-mix, med ris och naan). Rikard bjöd de som var hemma på marinerad oxfilé).
Idag tog chauffören oss alla på en kort-sightseeing i centrum. Vi hade planerat att gå till lekparken i Cubbon park, men den var stängd dagen till ära. Det fick bli ett varuhus med lunch istället – solen kom fram så vi fick bråttom hem till pool-bad innan den försvann.
Det har inte varit så mycket sol i veckan – bara söndagen var helsolig, övriga dagar har det varit huvudsakligen regn, vilket är ovanligt här i Bangalore (och olyckligt när man har Sverigebesök)
I natt kommer Janne, Brita och Malin.
måndag 8 november 2010
Nu har de kommit – såå kul
Natten till förra söndagen dök Henrik, Cecilia, Dahlia och Jack ner här i Bangalore. På måndag-kvällen skulle jag (Carolina) och Cecilia vara rediga och uppdatera bloggen – Men bloggen är ju så strulig, så inte förrän nu har vi kommit åt den. Jag har därför delat upp inläggen lite – denna blogg ska läsas som måndag den 2:a November, så får nästa inlägg bli uppdatering nummer två och senaste inlägg bli Goa-uppdatering:
Måndag 2:a November
Henrik med familj sov fram till 10-tiden. Rikard hade mött dem på flygplatsen på natten, så han sov också. Carolina, Holger och Svea smög runt och dukade frukost på terrassen för att inte väcka de andra.
Under söndagen stannade vi inne i Palm Meadows – åt brunch på klubben – badade – lekparken - Dahlia fick en stor fjäril som ansiktsmålning. Vi avslutade dagen med majskolvar och mys på terrassen.
Idag gick vi upp tidigt för att komma iväg på äventyr – Woder La - jag var ledig p.g.a. Karnatakas delstatsdag. Mina kollegor är på semester, så vi kund låna bil och chaufför av dem.
På vägen till Wonder La passerade vi Big Banyon tree (tidigare beskrivet av Rikard) – se bild. Där blev vi nästa uppätna av mygg = otrevligt.
Wonder La var kanon, alla former av åkattraktioner + alla former av vattenlekar inom en park – vi (mest barnen) åkte så mycket vi kunde. Det tråkiga var att det regnade, vilket gjorde badandet lite fruset, men vi hade skoj i regnet. Papporna provade på en livsfarlig vattenkana som såg ut som en skateboard-pipe med förkortad mittendel – de klarade sig med livet i behåll.
På vägen hem somnade Jack med en macka i munnen – vi stannade till vid Mc Donalds och åt – sedan hem till barnsängarna.
Kvällen avslutades med tennis för Henrik och Rikard.
Måndag 2:a November
Henrik med familj sov fram till 10-tiden. Rikard hade mött dem på flygplatsen på natten, så han sov också. Carolina, Holger och Svea smög runt och dukade frukost på terrassen för att inte väcka de andra.
Under söndagen stannade vi inne i Palm Meadows – åt brunch på klubben – badade – lekparken - Dahlia fick en stor fjäril som ansiktsmålning. Vi avslutade dagen med majskolvar och mys på terrassen.
Idag gick vi upp tidigt för att komma iväg på äventyr – Woder La - jag var ledig p.g.a. Karnatakas delstatsdag. Mina kollegor är på semester, så vi kund låna bil och chaufför av dem.
På vägen till Wonder La passerade vi Big Banyon tree (tidigare beskrivet av Rikard) – se bild. Där blev vi nästa uppätna av mygg = otrevligt.
Wonder La var kanon, alla former av åkattraktioner + alla former av vattenlekar inom en park – vi (mest barnen) åkte så mycket vi kunde. Det tråkiga var att det regnade, vilket gjorde badandet lite fruset, men vi hade skoj i regnet. Papporna provade på en livsfarlig vattenkana som såg ut som en skateboard-pipe med förkortad mittendel – de klarade sig med livet i behåll.
På vägen hem somnade Jack med en macka i munnen – vi stannade till vid Mc Donalds och åt – sedan hem till barnsängarna.
Kvällen avslutades med tennis för Henrik och Rikard.
tisdag 26 oktober 2010
Räknar ned
Barnen på Halloween-firande på förskolan....Snart kommer dom! Natten till Söndag kommer delar av släkten hit. Henrik, Cecilia, Dahlia och Jack gör oss sällskap i två veckor - Ska bli så kul. En vecka Bangalore och en vecka Goa tillsammans med Rikards mor, far och syster. Sedan stannar mor, far och syster ytterligare två veckor.
Jag (Carolina) kom hem från Japan sent Lördag kväll - 06:00 lördag morgon kom Holger in till oss och sa att Svea hade ont i magen - i samma veva kände Rikard sig illamående. Det hela urartade i en maginfluensa-dag, Rikard och Svea hade fått i sig något vid kvällsmiddagen lördag. Vi var alla tacksamma att detta hände då jag var hemma igen - Rikard låg till sängs hela dagen, medan jag lekte med Holger och Svea, mellan Sveas spyturer.
Rikard hade tinat den fina, svenska fläskytterfilén just denna dag, så trots maginfluensor tillagade jag stek, som vi åt under måndag-kväll istället.
Under måndagen var Rikard och Svea hemma och laddade batterierna, jag följde Holger till skolan och hämtade upp honom igen efter 2 timmars jobb och 2 timmars bilåkning. Under eftermiddagen var jag och barnen vid poolen och lekparken, medan Rikard tog det lugnt hemma.
Idag är nästa allt tillbaka till normalt och vi förbereder oss för Sverigebesök.
Ska testa att ladda upp en film här - det blir en film som ger känslan av hur indiska barnfilmer låter (rolig Indisk engelska)
Godnatt!
torsdag 21 oktober 2010
Kokos
Hej!
Holger ville igår baka hans favoritkaka kärleksmums. Chokladrutor med glasyr och kokos på toppen (om nu någon trodde kärleksmums var något annat).
Det finns ingen riven kokos att köpa så det blev till att skicka Ramesh (chauffören) att köpa torkad kokosnöt som Savitri (maiden) sedan hjälpte till att skala och riva. Den var jättegod. Mjuk och fräsch.
I morgon ska barnen klä ut sig på dagis igen. Det är dags att fira Halloween.
//Rikard
Holger ville igår baka hans favoritkaka kärleksmums. Chokladrutor med glasyr och kokos på toppen (om nu någon trodde kärleksmums var något annat).
Det finns ingen riven kokos att köpa så det blev till att skicka Ramesh (chauffören) att köpa torkad kokosnöt som Savitri (maiden) sedan hjälpte till att skala och riva. Den var jättegod. Mjuk och fräsch.
I morgon ska barnen klä ut sig på dagis igen. Det är dags att fira Halloween.
//Rikard
söndag 17 oktober 2010
Trevlig helg.
Söndagkväll nu. Carolina har just åkt till Tokyo med jobbet.
Vi har haft en fin helg med besök på "Innovative Film City" på fredagen då Carolina var ledig från jobbet. Det var en nöjespark som var ganska nedgången och sliten. Inget underhåll sedan den öppnade 2007. Men det tror jag inte barnen ägnade så värst många tankar åt. De hade roligt: 4D-film, Gokart, tvåvåningskarusell, spegelhall (som vi nästan aldrig hittade ut ifrån), vaxmuseum, Ripley-museum, berg-o-dalbana, Dino-park, bad m.m.
På lördagen tog vi det mest lugnt vid poolen. Carolina och Svea tog en Rickshaw/Tuctuc till mataffären "Reliance Fresh" (chauffören hade fått ledigt) och köpte mjölk medan jag och Holger spelade badminton. På kvällen åt vi korv med bröd! När Holger och Svea somnat kollade jag och Carolina på Prison break. Det gör vi varje lördagkväll. Denna gången blev det tre avsnitt. Jag vet, dålig självdisciplin, men den serien är väldigt spännande!
Idag (söndag) var det "Harvest festival" i kyrkan. Först gudstjänst som ibland känns som tagen ur "Lilla huset på prärien". Idag sjöng vi dessutom "Bringing in the sheaves, bringing in the sheaves, we will all rejoicing, bringin in the sheaves" Då kändes det som om både Charles Ingalls och Mr. Edwards var närvarande i lokalen...
Efter gudstjänsten var det utanför kyrkan försäljning, auktion, lekar, lotteri m.m. Allt till förmån för utbyggnad av kyrkan. Holger och Svea hade gjort 13 pärl-armband som vi tillsammans med några leksaker donerat. Vi gick innan allt var slut och det visade sig sen på kvällen att vi vunnit 3:de pris på de lotter vi köpt; presentkort på 10.000 rupies = ca 1600 kr. Trevligt, även om det kanske fanns de som behövde det bättre än vi...
Efter lunch och bad fikade vi, mycket god tigerkaka, hos en annan svensk familj här i området. Innan Carolina åkte, hann vi med att äta varma mackor till kvällsmat.
Nu är det bara två veckor tills Henrik och Cecilia med familj kommer! Ska bli riktigt kul! Välkomna!
Natti natti!
/Rikard
Vi har haft en fin helg med besök på "Innovative Film City" på fredagen då Carolina var ledig från jobbet. Det var en nöjespark som var ganska nedgången och sliten. Inget underhåll sedan den öppnade 2007. Men det tror jag inte barnen ägnade så värst många tankar åt. De hade roligt: 4D-film, Gokart, tvåvåningskarusell, spegelhall (som vi nästan aldrig hittade ut ifrån), vaxmuseum, Ripley-museum, berg-o-dalbana, Dino-park, bad m.m.
På lördagen tog vi det mest lugnt vid poolen. Carolina och Svea tog en Rickshaw/Tuctuc till mataffären "Reliance Fresh" (chauffören hade fått ledigt) och köpte mjölk medan jag och Holger spelade badminton. På kvällen åt vi korv med bröd! När Holger och Svea somnat kollade jag och Carolina på Prison break. Det gör vi varje lördagkväll. Denna gången blev det tre avsnitt. Jag vet, dålig självdisciplin, men den serien är väldigt spännande!
Idag (söndag) var det "Harvest festival" i kyrkan. Först gudstjänst som ibland känns som tagen ur "Lilla huset på prärien". Idag sjöng vi dessutom "Bringing in the sheaves, bringing in the sheaves, we will all rejoicing, bringin in the sheaves" Då kändes det som om både Charles Ingalls och Mr. Edwards var närvarande i lokalen...
Efter gudstjänsten var det utanför kyrkan försäljning, auktion, lekar, lotteri m.m. Allt till förmån för utbyggnad av kyrkan. Holger och Svea hade gjort 13 pärl-armband som vi tillsammans med några leksaker donerat. Vi gick innan allt var slut och det visade sig sen på kvällen att vi vunnit 3:de pris på de lotter vi köpt; presentkort på 10.000 rupies = ca 1600 kr. Trevligt, även om det kanske fanns de som behövde det bättre än vi...
Efter lunch och bad fikade vi, mycket god tigerkaka, hos en annan svensk familj här i området. Innan Carolina åkte, hann vi med att äta varma mackor till kvällsmat.
Nu är det bara två veckor tills Henrik och Cecilia med familj kommer! Ska bli riktigt kul! Välkomna!
Natti natti!
/Rikard
onsdag 13 oktober 2010
Det regnar festivaler
Rikard här.
Carolina sitter vid sin dator och jobbar. Barnen sover. En cd med Carola ljuder i högtalarna till det taktfasta ljudet från syrsorna utanför. En oxfilé-klyftpotatis-bearnaissesås-middag är avslutad (oxfilén kostar här ca 55 kr/kg). Pastorn + en till, från kyrkan vi besökt 3 söndagar, har just varit här på en fika. Lugnet har infunnit sig och allt är frid och fröjd.
En av de största indiska högtiderna är här; Dussera festival. Enligt hinduisk tradition ska verktyg och redskap, som används för att tjäna ihop till levebrödet, tackas nu till helgen. Detta görs genom dekoration av de aktuella sakerna med blommor, smycken m.m. så kallad Puja. Under tiden får verktygen vila och inhämta inspiration till att fortsätta ett år till med nya krafter.
Det enda positiva med detta är att Carolina är ledig på fredag. Då ska vi antagligen ta det lugnt, men på lördag tänkte vi åka till Innovative filmcity, någon slags universal studios med åkattraktioner och andra roliga saker.
På söndag är det "harvest festival" i kyrkan, där det anordnas saker hela dagen, bl.a. en försäljning av handgjorda eller köpta saker och leksaker som vi nog ska bidra till. Pengarna går till utbyggnad av kyrkan. Harvest festival innebär att Gud under några dagar blir mottagare och människan givare, i stället för tvärtom som resten av året.
På söndag kväll beger sig Carolina till Tokyo. Hon kommer tillbaka på lördag kväll.
Vi har haft Sverigebesök här ett par dagar i form av Louice med kollega. Det har varit mycket trevligt. Hon kom med bl. a. kaviar så Holger fullkomligt vräker i sig kaviarmackor nu på frukostarna.
Festivalerna avlöser varandra på barnens förskola, så har det varit hela hösten. Nu är det dags för Halloween festival. (Skulle ta kort på den förra utsmyckning på barnens skola, men när jag väl fick med kameran hade de tagit ner den. Den bestod nämligen mest av svastickor; Lyckobringande symbol enligt indierna, en helt annan betydelse för européer).
Banan + polisbilden är från förra veckans firande. Har lovat Svea att hon aldrig mer ska behöva bära banan-dräkt...
God natt.
Carolina sitter vid sin dator och jobbar. Barnen sover. En cd med Carola ljuder i högtalarna till det taktfasta ljudet från syrsorna utanför. En oxfilé-klyftpotatis-bearnaissesås-middag är avslutad (oxfilén kostar här ca 55 kr/kg). Pastorn + en till, från kyrkan vi besökt 3 söndagar, har just varit här på en fika. Lugnet har infunnit sig och allt är frid och fröjd.
En av de största indiska högtiderna är här; Dussera festival. Enligt hinduisk tradition ska verktyg och redskap, som används för att tjäna ihop till levebrödet, tackas nu till helgen. Detta görs genom dekoration av de aktuella sakerna med blommor, smycken m.m. så kallad Puja. Under tiden får verktygen vila och inhämta inspiration till att fortsätta ett år till med nya krafter.
Det enda positiva med detta är att Carolina är ledig på fredag. Då ska vi antagligen ta det lugnt, men på lördag tänkte vi åka till Innovative filmcity, någon slags universal studios med åkattraktioner och andra roliga saker.
På söndag är det "harvest festival" i kyrkan, där det anordnas saker hela dagen, bl.a. en försäljning av handgjorda eller köpta saker och leksaker som vi nog ska bidra till. Pengarna går till utbyggnad av kyrkan. Harvest festival innebär att Gud under några dagar blir mottagare och människan givare, i stället för tvärtom som resten av året.
På söndag kväll beger sig Carolina till Tokyo. Hon kommer tillbaka på lördag kväll.
Vi har haft Sverigebesök här ett par dagar i form av Louice med kollega. Det har varit mycket trevligt. Hon kom med bl. a. kaviar så Holger fullkomligt vräker i sig kaviarmackor nu på frukostarna.
Festivalerna avlöser varandra på barnens förskola, så har det varit hela hösten. Nu är det dags för Halloween festival. (Skulle ta kort på den förra utsmyckning på barnens skola, men när jag väl fick med kameran hade de tagit ner den. Den bestod nämligen mest av svastickor; Lyckobringande symbol enligt indierna, en helt annan betydelse för européer).
Banan + polisbilden är från förra veckans firande. Har lovat Svea att hon aldrig mer ska behöva bära banan-dräkt...
God natt.
torsdag 7 oktober 2010
På östfronten...
... lite nytt.
Hej, Rikard här.
Har inte kunnat skriva inlägg på ett bra tag nu, så passar på nu när tillfälle ges.
Har hänt lite sen sist:
-Carolina har kommit hem från Sverige med bl.a. leverpastej och rökt korv som åtnjutits de senaste frukostarna. I söndags kväll hade vi korv (från Sverige) med hembakt korvbröd med bostongurka, senap, ketchup och rostad lök. Svårslaget!!!
-Jag och chauffören blev påkörda bakifrån av en "tuctuc" förra veckan efter att vi lämnat barnen på dagis. Trots att det inte var chaufförens fel slutade det ändå med att han fick betala 500 rupies (efter en hel del schabbel). "Tuctuc"-chaufförer har tydligen, i detta land, enligt polisen, rätt att köra in i bilar med utlänningar i och sedan kräva pengar av deras chaufför... Indien i ett nötskal!
Fick ny bil i förrgår:
Annars rullar dagarna på i sakta mak. Jag och barnen cyklar ofta ner till "klubben" och badar på eftermiddagarna. Skönt att svalka sig efter varma, tryckande förmiddagar. Igår badade vi i ösregn. Det blixtrade och åskade också väldigt nära kändes det som. Kanske inte det smartaste att bada i sånt väder men vi klarade oss från brännskador denna gång... Det regnar mest på nätterna men kan komma en rejäl skur på eftermiddagarna ibland. Temperaturen ligger mellan 25-30 grader.
Barnen ska vara utklädda på dagis imorgon, Holger till polis (polis-t-shirt med high chapparall-hatt) och Svea till banan. Carolina har sytt en banandräkt nu två kvällar av ett gult sänglakan.
Jag börjar få igång kroppen litegrann. Är ofta med på gympapass på måndagar kl.10 med svenska och norska hemmafruar. Spelar tennis och badminton, både med en svensk hemmafru men också dubbel med några grabbar på kvällar och helgdagar. Gymmet och simbanan har jag också besökt nu för första gången. Nästa vecka ska jag få till att spela squash med en fransk hemmafru. Frågan är när nästa hälsena ryker...
Nu ska jag spela Othello med min kära fru. (Jag är fortfarande obesegrad...)
Hej, Rikard här.
Har inte kunnat skriva inlägg på ett bra tag nu, så passar på nu när tillfälle ges.
Har hänt lite sen sist:
-Carolina har kommit hem från Sverige med bl.a. leverpastej och rökt korv som åtnjutits de senaste frukostarna. I söndags kväll hade vi korv (från Sverige) med hembakt korvbröd med bostongurka, senap, ketchup och rostad lök. Svårslaget!!!
-Jag och chauffören blev påkörda bakifrån av en "tuctuc" förra veckan efter att vi lämnat barnen på dagis. Trots att det inte var chaufförens fel slutade det ändå med att han fick betala 500 rupies (efter en hel del schabbel). "Tuctuc"-chaufförer har tydligen, i detta land, enligt polisen, rätt att köra in i bilar med utlänningar i och sedan kräva pengar av deras chaufför... Indien i ett nötskal!
Fick ny bil i förrgår:
Annars rullar dagarna på i sakta mak. Jag och barnen cyklar ofta ner till "klubben" och badar på eftermiddagarna. Skönt att svalka sig efter varma, tryckande förmiddagar. Igår badade vi i ösregn. Det blixtrade och åskade också väldigt nära kändes det som. Kanske inte det smartaste att bada i sånt väder men vi klarade oss från brännskador denna gång... Det regnar mest på nätterna men kan komma en rejäl skur på eftermiddagarna ibland. Temperaturen ligger mellan 25-30 grader.
Barnen ska vara utklädda på dagis imorgon, Holger till polis (polis-t-shirt med high chapparall-hatt) och Svea till banan. Carolina har sytt en banandräkt nu två kvällar av ett gult sänglakan.
Jag börjar få igång kroppen litegrann. Är ofta med på gympapass på måndagar kl.10 med svenska och norska hemmafruar. Spelar tennis och badminton, både med en svensk hemmafru men också dubbel med några grabbar på kvällar och helgdagar. Gymmet och simbanan har jag också besökt nu för första gången. Nästa vecka ska jag få till att spela squash med en fransk hemmafru. Frågan är när nästa hälsena ryker...
Nu ska jag spela Othello med min kära fru. (Jag är fortfarande obesegrad...)
tisdag 28 september 2010
En dag kvar!
Om en dag åker Carolina på en tredagars-tripp som innehåller 1,5 dag i Sverige, men vad hon ser fram emot det. Målet med resan är att närvara vid en begravning och krama om syster-yster med familj.
Natten till torsdag bär det av med Lufthansa. På torsdag,vid 14-tiden, landar jag på Landvetter, kramar svärmor och åker till Jönköping, ca. kl 16 kramar jag om syster-yster. Torsdag-kväll kommer jag att umgås samt åka på shopping-tur till ICA MAXI (=Lyx), handla alla godsaker och praktiska saker som saknas i Bangalore. Efter begravning och minnestund på fredagen åker jag och svärmor tillbaka till Göteborg, några timmars sömn och sedan bär det av mot Bangalore igen.
Veckan som ligger bakom oss har varit super-fin. Vi har haft besök av en ny, kanontrevlig familj (mamma, pappa och lillkille, minus deras 2-åriga dotter som var kvar i Sverige) som kommer att flytta hit om några månader. Vi delade med oss av familjeliv och vardagsliv. De kommer troligen få huset mitt över vårat.
Helgen var händelserik som vanligt. På fredagskvällen var det inflyttningsfest hos Scania-familjen, trevligt med god buffé och mycket trevliga människor. Lördagen var vi vid poolen nästan hela dagen.
På kvällen hade vi Carolinas kollega med man på middag - det blev för sent - han hade gitarren med och vi delade med oss av våra olika musik-kulturer. Vid tre tror jag vi släckte sänglampan. Då barnen vaknade 7:50 (relativt sent för att vara dem) var det bara att kliva upp och vi kom iväg till kyrkan, det var kvinnornas dag och de höll i gudstjänsten. Efter kyrkan blev det brunch på ett hotell i stan med en två andra barnfamiljer. Choklad-fontän till barnens förtjusning.
Just nu lägger Rikard barnen, jag sitter och njuter till Josh Groban.
God afton!
Natten till torsdag bär det av med Lufthansa. På torsdag,vid 14-tiden, landar jag på Landvetter, kramar svärmor och åker till Jönköping, ca. kl 16 kramar jag om syster-yster. Torsdag-kväll kommer jag att umgås samt åka på shopping-tur till ICA MAXI (=Lyx), handla alla godsaker och praktiska saker som saknas i Bangalore. Efter begravning och minnestund på fredagen åker jag och svärmor tillbaka till Göteborg, några timmars sömn och sedan bär det av mot Bangalore igen.
Veckan som ligger bakom oss har varit super-fin. Vi har haft besök av en ny, kanontrevlig familj (mamma, pappa och lillkille, minus deras 2-åriga dotter som var kvar i Sverige) som kommer att flytta hit om några månader. Vi delade med oss av familjeliv och vardagsliv. De kommer troligen få huset mitt över vårat.Helgen var händelserik som vanligt. På fredagskvällen var det inflyttningsfest hos Scania-familjen, trevligt med god buffé och mycket trevliga människor. Lördagen var vi vid poolen nästan hela dagen.
På kvällen hade vi Carolinas kollega med man på middag - det blev för sent - han hade gitarren med och vi delade med oss av våra olika musik-kulturer. Vid tre tror jag vi släckte sänglampan. Då barnen vaknade 7:50 (relativt sent för att vara dem) var det bara att kliva upp och vi kom iväg till kyrkan, det var kvinnornas dag och de höll i gudstjänsten. Efter kyrkan blev det brunch på ett hotell i stan med en två andra barnfamiljer. Choklad-fontän till barnens förtjusning.
Just nu lägger Rikard barnen, jag sitter och njuter till Josh Groban.
God afton!
tisdag 21 september 2010
Blogg-strul!
I söndags när vi skulle skriva om vår händelserika helg fungerade inte blogg-sidan. Inte förrän ikväll har vi kommit åt den (TVÅ HELA DAGAR).
Den händelserika helgen var mest händelserik under lördagen. På schemat stod lunch med husägaren i centrala Bangalore samt bröllopsmottagning i norra Bangalore. Då Carolina hade tre dagar med heldagsmöten förra veckan (kollegor från Sverige, Frankrike, Kina och Japan samlade i Bangalore) fanns det ingen tid för bröllopsförberedelser under veckan = alla klädinköp skulle ske på lördag morgon. För Rikard och barnen var det inga problem, men Carolina hade lovat att komma i sari och det var uppenbart att man inte brukar köpa det samma dag - till sist hittade Carolina en butik som kunde sy upp på fyra timmar.
Efter beställd sari och inköpta barnkläder och skjortor åkte vi hem och vände, åkte 1 timma bil för att möta husägaren med familj (fru, dotter, son, pappa). Det var en supertrevlig lunch, god mat och trevligt samtal. När klockan började närma sig 15:30 skruvade chauffören på sig ute i bilen (han tyckte det var dags att röra på oss, för att klara nästa aktivitet)
Efter 1 timma var vi hemma igen, Rikard och Ramesh åkte och hämtade sari medan Carolina och barnen började förbereda sig. Klockan 19:00 skulle vi vara på bröllops-mottagningen och vi behövde åka senast 17:30. Savitri kom hit och hjälpte till med sari-påklädning. Barnen kände sig så fina i nya Indiska stasser. (Se bild)
Det tog kortare tid än beräknat att åka till festen, så vi kom i tid även om vi åkte hemifrån senare än beräknat.
Då till denna upplevelse med bröllops-mottagning. Carolinas kollega gifte sig i Chenai förra helgen, fest i dagarna tre med uppföljande fest i Bangalore denna helg. Vi var inte med på själva bröllopet. Mottagningen gick ut på att man skulle sitta och vänta på stolar en stund, brudparet satt på en scen, efter en stund fick man gå upp på scenen i grupper och gratulera brudparet, man fotograferades med brudparet och sedan träffade man inte dem mer (de skulle fortsätta att hälsa på ytterligare 600-700 gäster, vilket tog resten av kvällen). Vi gick över till en annan lokal där det blev indisk buffé (soppa, ris, roti, grytor, glass & gummiboll) som avrundades med ett löv fyllt med olika små frön, socker och russin (det var som att stoppa in en matsked tvättmedel i munnen :).
Maten intogs stående eller sittande på stol utan bord (barnen fick inte mycket i magen). Efter detta var mottagningen slut och man skulle gå hem. Men vi blev bjudna hem till Carolinas kollega Netikka med man Amber. Svea somnade i bilen dit och Holger somnade på soffan där. Amber spelade gitarr och vi drack två sorters te. Efter tolv bar vi vars barn i famnen till bilen och åkte hem.
Det blev inget kyrkbesök på söndagen, det startar ju 9:00 och vi hade inte ork att dra iväg med barnen så tidigt efter den intensiva lördagen.
Söndagen tog vi det lugnt vid poolområdet - Rikard mötte Asim i tennis medan Carolina och barnen badade. Vi åt en god middag med lime- och vitlöks-marinerad fisk, potatisklyftor och svensk hollandaisås (påssås vi har med i mängder).
Rösta behövde vi inte tänka på - avklarat för flera veckor sedan brevledes.
I kväll är det febrigt (Svea), förkylt (Rikard), magkörigt (Carolina) och kanonbra (Holger).
God afton!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)