Natten till i torsdags flög vi så hem till Sverige. Det var en hel del gråt när vi sa hej då till Savitri och Ramesh med familjer som hade följt med till flygplatsen. Savitri har ju blivit som en familjemedlem till oss under dessa två år. Den bästa maid som finns, så det var svårt att lämna henne, men vi kommer fortsätta ha kontakt.
Flygresan hem gick bra. Vamrökt lax med svensk färskpotatis satt fint hemma hos mor och far. Idag har vi skrivit in oss hos skatteverket och försäkringskassan. Det gick på runt en halvtimma utan några konstigheter. I Indien hade motsvarande procedur antagligen tagit minst en dag med massor av struligheter.
Kanske dags för en summering av Indien-vistelsen då... Jag tycker inte Indien är så fantastiskt som jag hört många säga. Jag tycker Indien är ett smutsigt land. Både bildligt och bokstavligt talat. Korruptionen är stor och genomsyrar hela samhället, många både fattiga och rika försöker roffa åt sig så mycket det bara är möjligt för sig själva. Fattigdomen är stor och möjligheterna små för de fattiga att komma upp.
Det som är det mest fantastiska är alla de kvinnor, från de lägre klasserna, som kämpar för att hålla ihop sina familjer. De går upp tidigt mån- lörd för att göra frukost till barn och make, skickar barnen till skolan, diskar efter frukost, i många fall går och köar för att hämta vatten vid den lokala brunnen, kanske städar lite i de två små rummen de bor i. Sedan går iväg till jobbet; security, maid eller nanny där de ibland jämställs och behandlas som hundar, tillbaka hem på kvällen för att laga middag till barn och make, diska m.m. På söndagar till marknaden för att göra veckoinköpen, och tvätta kläder för hand hemma.
Deras makar, tycker ofta så synd om sig själva för att de inte lyckats bättre i livet så de skaffar sig sprit, dricker sig fulla, spelar bort massa pengar på kortspel, klagar på sina fruar, i många fall misshandlas fruarna. De verkar inte heller ha nåt intresse av att hjälpa till med uppfostran av barnen. Det ska kvinnan sköta.
Efter våra två år i Indien har denna bild vuxit fram som en vanlig bild av hur det funkar i fattiga familjer. Naturligtvis finns det också många familjer där mannen kämpar minst lika mycket som kvinnan och tar minst lika stort ansvar som kvinnan.
Som utlänning och att bo i Palm Meadows, där vi bodde, är det dock ett mycket bekvämt liv man lever. Särskilt om man är medföljande man som jag. Jag har haft möjlighet att göra nästan vad jag velat. Ut och springa, gymma, spela tennis, badminton, squash, simma, golfa, hjälpa till på barnhem. Allt detta har jag kunnat göra för Savitri har tagit hand om hemmet. Det kommer jag att sakna. Savitri kommer jag sakna. Kommer också sakna möjligheten vi hade att göra resor i Asien. Kommer inte sakna någon mat eller några dofter från Indien. Maten är för stark och de ljuva dofterna stötte jag aldrig riktigt på. Det var mest bajs-dofter från öppna spill-avlopp och sopberg här och där...
Jag kommer, åtminstone en tid, njuta av mycket här i Sverige. T.ex den strukturerade trafiken, att ingen tränger sig före i kön i mataffären, att det går att uträtta ärenden på mindre tid än två timmar, att slippa små oergonomiska gupp i trafiken, att inte vänta en timma på maten om man äter på restarang, att inte väckas av vrålande hinduiska böneutropare kl.6 på morgonen, ja listan på små detaljer i vardagslivet som funkar bättre i Sverige kan göras väldigt lång...
Livet i Indien har emellertid varit oehört givande för oss på många sätt och vi går nu vidare med ett äventyr i ryggsäcken som vi kommer bära med oss hela livet.
Nu ser vi fram emot att komma i ordning här i Sverige vilket i och för sig nog kommer ta sin lilla tid på grund av ombyggnaden vi ska göra i vårt hus. Är dock (än så länge) glad att ombyggnaden görs i Sverige och inte i Indien...
Rikard
Flygresan hem gick bra. Vamrökt lax med svensk färskpotatis satt fint hemma hos mor och far. Idag har vi skrivit in oss hos skatteverket och försäkringskassan. Det gick på runt en halvtimma utan några konstigheter. I Indien hade motsvarande procedur antagligen tagit minst en dag med massor av struligheter.
Kanske dags för en summering av Indien-vistelsen då... Jag tycker inte Indien är så fantastiskt som jag hört många säga. Jag tycker Indien är ett smutsigt land. Både bildligt och bokstavligt talat. Korruptionen är stor och genomsyrar hela samhället, många både fattiga och rika försöker roffa åt sig så mycket det bara är möjligt för sig själva. Fattigdomen är stor och möjligheterna små för de fattiga att komma upp.
Det som är det mest fantastiska är alla de kvinnor, från de lägre klasserna, som kämpar för att hålla ihop sina familjer. De går upp tidigt mån- lörd för att göra frukost till barn och make, skickar barnen till skolan, diskar efter frukost, i många fall går och köar för att hämta vatten vid den lokala brunnen, kanske städar lite i de två små rummen de bor i. Sedan går iväg till jobbet; security, maid eller nanny där de ibland jämställs och behandlas som hundar, tillbaka hem på kvällen för att laga middag till barn och make, diska m.m. På söndagar till marknaden för att göra veckoinköpen, och tvätta kläder för hand hemma.
Deras makar, tycker ofta så synd om sig själva för att de inte lyckats bättre i livet så de skaffar sig sprit, dricker sig fulla, spelar bort massa pengar på kortspel, klagar på sina fruar, i många fall misshandlas fruarna. De verkar inte heller ha nåt intresse av att hjälpa till med uppfostran av barnen. Det ska kvinnan sköta.
Efter våra två år i Indien har denna bild vuxit fram som en vanlig bild av hur det funkar i fattiga familjer. Naturligtvis finns det också många familjer där mannen kämpar minst lika mycket som kvinnan och tar minst lika stort ansvar som kvinnan.
Som utlänning och att bo i Palm Meadows, där vi bodde, är det dock ett mycket bekvämt liv man lever. Särskilt om man är medföljande man som jag. Jag har haft möjlighet att göra nästan vad jag velat. Ut och springa, gymma, spela tennis, badminton, squash, simma, golfa, hjälpa till på barnhem. Allt detta har jag kunnat göra för Savitri har tagit hand om hemmet. Det kommer jag att sakna. Savitri kommer jag sakna. Kommer också sakna möjligheten vi hade att göra resor i Asien. Kommer inte sakna någon mat eller några dofter från Indien. Maten är för stark och de ljuva dofterna stötte jag aldrig riktigt på. Det var mest bajs-dofter från öppna spill-avlopp och sopberg här och där...
Jag kommer, åtminstone en tid, njuta av mycket här i Sverige. T.ex den strukturerade trafiken, att ingen tränger sig före i kön i mataffären, att det går att uträtta ärenden på mindre tid än två timmar, att slippa små oergonomiska gupp i trafiken, att inte vänta en timma på maten om man äter på restarang, att inte väckas av vrålande hinduiska böneutropare kl.6 på morgonen, ja listan på små detaljer i vardagslivet som funkar bättre i Sverige kan göras väldigt lång...
Livet i Indien har emellertid varit oehört givande för oss på många sätt och vi går nu vidare med ett äventyr i ryggsäcken som vi kommer bära med oss hela livet.
Nu ser vi fram emot att komma i ordning här i Sverige vilket i och för sig nog kommer ta sin lilla tid på grund av ombyggnaden vi ska göra i vårt hus. Är dock (än så länge) glad att ombyggnaden görs i Sverige och inte i Indien...
Rikard
Välkomna hem, vi ses om några veckor.
SvaraRaderaBra skrivet.
/V