Livstecken

Hej!
Rikard här.

Mycket har hänt sen senaste inlägget. I korta drag har vi kommit hem från Goa, Henrik och Cecilia med familj har återvänt till kylan i Sverige. Carolina och Niklas jobbar medan resten har semester.


Idag har vi varit inne i stan och shoppat på Commersial street och besökt "Russel market", ett slags saluhall, där det såldes frukt, godis, blommor, blomdekorationer, kött som slaktades när man såg på. Renligheten kring slaktandet kändes sådär, fisk som låg på bord ute i varma luften utan is.
Ja, det var minst sagt ett intressant ställe att se. Utanför, där det också fanns en massa försäljningsstånd, stank det av sopor och gamla ruttna grönsaker.

Det var inget trevligt ställe. Vår chaufför Ramesh verkade dock vara av annan åsikt, hit brukar han nämligen åka och handla, för här är det bra och billigt. Detta stärkte vår misstanke om att den mat han och hans fru bjöd på samma dag vi åkte till Goa, varit orsaken till allas våra magproblem senaste två veckorna...

Dessa magproblemen verkar dock vara historia nu då alla känner sig friska.

Sedan på hemvägen gjorde vi ett besök hemma hos Ramesh, som hade ett "vardagsrum/hall" som man knappt kunde vända sig i och ett sovrum som var ännu mindre och ett kök som var det minsta rummet. Han var stolt som en tupp när han visade upp detta och särskilt stolt var han över att de hade vatten och el. Något som hans fru tydligen starkt bidragit till att de fått dit till området.
Vi kan konstatera att vi lever i olika världar... Bilden visar deras kök!

Helgen spenderades i Mysore. För att alla skulle få plats i en bil hyrdes en minibuss med tillhörande chaufför. Denna chaufförs engelska bestod av "OK" och "yes yes" och inget mer än så. Sa vi att han skulle köra till något sa han "OK" och körde till något helt annat. Frågade vi om han förstod sa han "yes yes". Det var stundtals en komedi. Vi kunde inget annat än skratta åt det. Han gjorde detsamma... Som ni förstår blev det en spännande och rolig resa.
Vi ringde Ramesh många gånger under den helgen. Han fick vara vår tolk på telefon.

Vi besökte Mysore Palace med bl.a. elefantridning, Brindavan Garden; en stor trädgårdspark där vi också sov på hotell, en vattendamm, Mysore zoo och slutligen skulle chauffören ta med oss till ett ställe där de tillverkade silke.

Med tanke på att vårt förtroende för chauffören var lika med noll vid det här laget, förväntade vi oss inget, men med hjälp av hans två bröder (som plötsligt åkte med oss i bussen) tog han oss i alla fall till ett avsides ställe som samlar in råsilke.
Det går till så att maskar plockas från fält av odlade buskar med mullbärslöv och läggs på hyllor i en varm lada där de spinner kokunger av råsilke. Det var ju lite kul att se i alla fall.

När vi leddes till denna lada följdes vi av ett tiotal indier som tyckte det var spännande att få lite annorlunda besök.

På hemvägen stannade vi på McDonalds. När vi ätit klart vår McChicken och Chicken McNuggets skulle jag och mamma samla ihop skräpet och slänga men vi blev avbrutna av städarna på plats som inte ville låta oss göra det. En indisk bordsgranne som sett vårt "övertramp" sa till oss på vägen ut: "This is India, that is what we do to generate employment".

Det är så det funkar här, för att få alla dessa hundratals miljoner människor i arbete måste meningslösa jobb hittas. som t.ex. alla dessa parkeringsvakter som finns bakom varje pelare i varje p-hus, eller alla dessa vakter som ska stämpla kvittot vid utgången varje gång du handlat. Eller alla dessa hjälpredor vid kassorna, idag stod det tretton indier ihopträngda bakom tre kassor när vi skulle betala i en affär. Det gick inte snabbare för det...

Listan med "menigslösa jobb" kan göras hur lång som helst, men varje jobb innebär ju å andra sidan en inkomst för någon som nog inte tycker jobbet är så meningslöst ändå...

Imorgon: Wonder la!

Rikard