Back in Bangalore!

Hej!
Rikard här.

Natten till tisdag landade vi i Bangalore. Resan gick mycket bra. Vi var hemma ca kl.03.30. Jag och Carolina väcktes sedan kl.11.40 av att Savitri ringde på dörren. Barnen sov då fortfarande mycket tungt. Tar väl några dagar att komma in i tidsrytmen.
Bilden togs på tisdagskvällen då vi upptäckte att jultomten lämnat några paket till barnen även här i Indien.

Ska snart åka och hämta Holger och Svea på förskolan. Kan säga att de firar Jul och nyår minst lika mycket som de andra stora indiska högtiderna på skolan. När vi kom dit i morse möttes vi av en jättestor julgran, av indisk sort, pyntad med diverse pyssel som barnen gjort, en och annan kula fanns också. Den röda stora stjärnan fick inte plats i toppen så den fick hänga på en gren lite längre ner. Bredvid stod en stor jultomte och några små snögubbar. (Dagen efter hade jag med kamera för att ta kort men då var granen och julpyntet borta)

Temperaturen är något lägre här nu. I alla fall på natten då den ligger runt 15 grader. På dagen runt 25. Just nu växlande molnighet. Luftfuktigheten har i alla fall gått ner lite sedan innan Jul. Vi har haft lite problem med fukt i barnens rum och gästrummet, men det verkar som att det blir bättre och bättre med det.


Vi har haft en underbar tid i Sverige med mycket pulka och snowraceråkning. Träffat många släktingar och vänner. Firat nyår på Knippla framför brasan. Vi hade tydligen inte fått nog av indier här nere utan måste också, som ni ser, fira nyår med en...
Jul firades i Jönköping hos kusin Albin och Filip med bl. a. mycket wii-spelande. Vi har njutit av varje sekund.


Rikard

Singapore - Bangalore - Goteborg

Nu star jag pa Singapores flygplats och fordriver tiden. Har varit i Peking i nagra dagar med jobbet. Landar sent i kvall i Bangalore - jobbar i morgon - och sen, sen hander det.........JAG AKER TILL FAMILJEN I SVERIGE...Antligen har dessa langa tre veckor gatt och jag ska fa krama om dem.

I morgon kvall efter jobbet har jag bjudit hem varan maid med familj och varan chauffor med familj pa julafton. Sen har jag val 2 timmar att fa iordning allt innan avresa.

Har gatt ganska bra dessa veckor enda (battre an vantat) - jag har sett till att vara inbokad pa saker hela tiden. Bjudit hem svenska kollegor pa middag, gatt ut pa middagar med dem, shoppat med maiden, traffat nyinflyttade grannar m.m.

Ses i Sverige!
/ Carolina

Ensam i India

Här kommer en liten hälsning från andra sidan jorden. Ensam mamma längtar........Nu har det gått över en vecka = det är mindre än två veckor kvar.

Jag proppfyller mina dagar och kvällar för att få tiden att gå. I torsdags eftermiddag åkte jag med mina kollegor på team-building i djungeln. Jag, två fransmän och tio indier. När jag satt där i mitten av en djungelsjö (i en rund vassbåt och tittade på vilda elefanter) undrade jag hur jag hamnat där. Tur att vår far i himmelen vet vad som komma skall, så kan man släppa det själv.

Vi var på två djungelutflykter och hade fyra team-övningar. Övningarna gick ut på att visa behovet av att planera, samarbeta och stötta varandra (för ovanlighetens skull). Vi ålade oss genom spindelnät utan att nudda nätet, vi gick på lina 1,5m ovan mark med bindel (och visst stöd från kollegor), vi hakade oss upp för ett rep 8 m ovan marken och vi byggde flottar av gummiringar och bambu.

Under lördagen gick vi promenad i skogen, såg på träd och småkryp samt gick snabbgång. Allt avrundades med meditation och skratt-terapi. Skratt-terapin var helt galet kul och märklig - man skulle stå i en ring, stampa med fötterna, säga "banana pin" upprepade gånger samt röra armarna i ett mönster. På kursledarens signal skulle vi gå in mot mitten och krysta fram ett gapskratt och peka på varandra som "vad var det jag sa". Detta galna beteende gjorde att man började gapskratta och efter fyra repetitioner skrattade man så mycket att man knappast kunde hänga med i "banana pin".

Sedan väntade nio timmars bussresa hem från denna kursgård - stopp för lunch (som brann i munnen) och indisk sportfilm på hindi i busssen. Jag kom hem vid 21 och åt middag i min ensamhet. Helt plötsligt ringde det på dörren och in ringlade kyrkans kör sjungandes på julsånger. De ställde sig i vardagsrummet i en ring och sjöng på. Där stod jag helslut och log. När de var klara fick jag förklarat att övriga familjen var i Sverige. Jag bjöd på pepparkakor och de ringlade ut igen.

Har precis varit och välkomnat en ny Svensk familj som ska flytta in mittemot vårat - I morgon blir det middag med dem efter jobbet.

Kram och God natt!

Sverigesemester!

Hej!
Rikard här.

Nu har jag, Holger, Svea, pappa Jan, mamma Brita, syster Malin och bror Niklas kommit hem till Sverige. Vi landade i söndags.

I lördags innan vi åkte hann vi med att besöka vår maid Savitris hem. Det var ännu mindre än Ramesh´s ställe (chauffören)! Hon och hennes man och deras två barn hyr denna tvåa på ca 15 kvadratmeter för 2000 rupies/mån (ca 340 kr).
Vi kom in i en liten hall som var deras vardagsrum där hon lyckats klämma in 6 stolar. Vi satte oss ner och blev bjudna på vatten läsk och kex.


Innanför detta rum fanns ett pyttelitet sovrum med en säng, ett litet skrivbord och en garderob. Barnen delade på sängen. Savitri och hennes man sov på golvet i "vardagsrummet". De hade också ett smalt kök beståendes av en gas-spis med två plattor och en smal bänk och hylla längs ena väggen. Inget kylskåp. Ingen vattenkran.


Vatten får de, tillsammans med alla andra i området, hämta från en stor grundvattentank placerad mitt i området. För att spara på vatten är vattenkranen öppen två timmar på morgonen och två timmar på eftermiddagen. Savitri, som är från nordöstra Indien, berättade att när hon och hennes man var nyinflyttade fick de inget vatten för att de inte kunde det lokala språket.

Ja, vårt tjänstefolk lever på små ytor och med knappa medel. Det går inte att jämföra deras levnadssituation med vår. Ändå är de glada och stolta att visa upp sina hem för oss. Vi har svårt att förstå hur Savitri varje dag kommer hem till oss, pigg och fräsch med fläckfria kläder och jobbar i princip konstant sina 6 timmar. Alltid glad och trevlig.

Som sagt, nu är vi hemma i kalla Sverige och njuter av vintern. Resan gick mycket bra. Bror Henrik mötte upp med vinterjackor på Landvetter och körde i princip direkt till pulkabacken. Efter kassler till middag och adventsfika på det somnade vi mycket gott.

Idag har vi varit ute och tittat till huset på Källö-Knippla. Sedan handlat lite på ICA-Maxi i Torslanda. Det var en härlig känsla att bara gå omkring och titta på allt som var möjligt att köpa. Falukorv, leverpastej, hönökaka, vaniljyoghurt, päronkräm, räksallad och mycket mer som inte går att köpa i Indien.


Nu dags för kvällsmat!

Livstecken

Hej!
Rikard här.

Mycket har hänt sen senaste inlägget. I korta drag har vi kommit hem från Goa, Henrik och Cecilia med familj har återvänt till kylan i Sverige. Carolina och Niklas jobbar medan resten har semester.


Idag har vi varit inne i stan och shoppat på Commersial street och besökt "Russel market", ett slags saluhall, där det såldes frukt, godis, blommor, blomdekorationer, kött som slaktades när man såg på. Renligheten kring slaktandet kändes sådär, fisk som låg på bord ute i varma luften utan is.
Ja, det var minst sagt ett intressant ställe att se. Utanför, där det också fanns en massa försäljningsstånd, stank det av sopor och gamla ruttna grönsaker.

Det var inget trevligt ställe. Vår chaufför Ramesh verkade dock vara av annan åsikt, hit brukar han nämligen åka och handla, för här är det bra och billigt. Detta stärkte vår misstanke om att den mat han och hans fru bjöd på samma dag vi åkte till Goa, varit orsaken till allas våra magproblem senaste två veckorna...

Dessa magproblemen verkar dock vara historia nu då alla känner sig friska.

Sedan på hemvägen gjorde vi ett besök hemma hos Ramesh, som hade ett "vardagsrum/hall" som man knappt kunde vända sig i och ett sovrum som var ännu mindre och ett kök som var det minsta rummet. Han var stolt som en tupp när han visade upp detta och särskilt stolt var han över att de hade vatten och el. Något som hans fru tydligen starkt bidragit till att de fått dit till området.
Vi kan konstatera att vi lever i olika världar... Bilden visar deras kök!

Helgen spenderades i Mysore. För att alla skulle få plats i en bil hyrdes en minibuss med tillhörande chaufför. Denna chaufförs engelska bestod av "OK" och "yes yes" och inget mer än så. Sa vi att han skulle köra till något sa han "OK" och körde till något helt annat. Frågade vi om han förstod sa han "yes yes". Det var stundtals en komedi. Vi kunde inget annat än skratta åt det. Han gjorde detsamma... Som ni förstår blev det en spännande och rolig resa.
Vi ringde Ramesh många gånger under den helgen. Han fick vara vår tolk på telefon.

Vi besökte Mysore Palace med bl.a. elefantridning, Brindavan Garden; en stor trädgårdspark där vi också sov på hotell, en vattendamm, Mysore zoo och slutligen skulle chauffören ta med oss till ett ställe där de tillverkade silke.

Med tanke på att vårt förtroende för chauffören var lika med noll vid det här laget, förväntade vi oss inget, men med hjälp av hans två bröder (som plötsligt åkte med oss i bussen) tog han oss i alla fall till ett avsides ställe som samlar in råsilke.
Det går till så att maskar plockas från fält av odlade buskar med mullbärslöv och läggs på hyllor i en varm lada där de spinner kokunger av råsilke. Det var ju lite kul att se i alla fall.

När vi leddes till denna lada följdes vi av ett tiotal indier som tyckte det var spännande att få lite annorlunda besök.

På hemvägen stannade vi på McDonalds. När vi ätit klart vår McChicken och Chicken McNuggets skulle jag och mamma samla ihop skräpet och slänga men vi blev avbrutna av städarna på plats som inte ville låta oss göra det. En indisk bordsgranne som sett vårt "övertramp" sa till oss på vägen ut: "This is India, that is what we do to generate employment".

Det är så det funkar här, för att få alla dessa hundratals miljoner människor i arbete måste meningslösa jobb hittas. som t.ex. alla dessa parkeringsvakter som finns bakom varje pelare i varje p-hus, eller alla dessa vakter som ska stämpla kvittot vid utgången varje gång du handlat. Eller alla dessa hjälpredor vid kassorna, idag stod det tretton indier ihopträngda bakom tre kassor när vi skulle betala i en affär. Det gick inte snabbare för det...

Listan med "menigslösa jobb" kan göras hur lång som helst, men varje jobb innebär ju å andra sidan en inkomst för någon som nog inte tycker jobbet är så meningslöst ändå...

Imorgon: Wonder la!

Rikard

Sista kvällen

Idag var Rikard, Holger och elefantkungen (Janne) på elefantridning, övriga stannade vid hotellet och beachen – solen var något skuggad av molnskyar, vilket var skönt för huden. Det blev lite strandshopping, massage, manikyr, pedikyr och lunch.

Dagen avslutades med glasögonfest – Brita var och hämtade/betalade sina nya bågar. Sedan gick vi på restaurang där vi överröstades av husbandet, men maten var god.

Nu sitter vi och myser utanför hotellrummen – I morgon har vi en halvdag innan resan går till Bangalore – där väntar Niklas som anlänt i natt från Sverige.

Guten Nacht!

Goa Gubbar och Gummor i Goa

Nu är vi i Goa hela bunten. Bunten består av Cecilia, Henrik, Dahlia, Jack, Janne, Brita, Malin, Rikard, Carolina, Holger och Svea. Idag har vi varit på båtutflykt till Grand Island och Monkey beach – vi har snorklat, sett på delfiner, badat, solat och ätit grillat. Båtförarn undrade om någon ville bada med delfinerna när vi såg dem. Henrik och Rikard hoppade modigt i, men intresset från delfinernas sida var inte lika starkt. Det blev inte så mycket fenhäng som tänkt…

På lördag morgon var vi tre personer mer i villan. Brita, Janne och Malin hade kommit under natten. Kanske kan man känna att det är skönt att sova ut när man har lagt sig 03:00 på natten, men inte dessa nyanlända gäster. När Holger och Svea vaknade (vid 7-tiden) var alla övriga redan vakna. Vi var ett stort gäng vid frukosten. Sedan var det till att fokusera på packning inför Goa-resan. Vid 13-tiden skulle en minibuss hämta oss och vår chaufför skulle ta packningen i vår bil. Vi såg till att äta lunch vid 12 för att vara mätta inför avfärd. Vid 12:30 kommer chauffören med fru och son – de har en överraskning – Indisk frukost med Idly, Chapati, röror m.m. – Vi ville nog mest packa in och åka, men istället var det till att duka igen och börja äta igen……

Flygresan gick bra, vi kom till ett trevligt hotell efter en dryg timmes vansinneskörning. Lördagskvällen blev det enkel mat på hotellet – alla var trötta.

Söndagen blev en superdag på stranden med kvällsmiddag på turiststråket. Måndagen chockade med regn som höll i sig ända fram mot eftermiddagen. Vi höll oss runt hotellet och gick till stranden för snabb-bad då det blev uppehåll. Kvällsmiddagen tog vi på en japanskinspirerad restaurang med nudlar och ris. Under middagen började regnet återkomma och tillta. Efter barnläggning satt vi utanför rummen (under tak) och regnet bara vräkte ner – Cecilia undrade hur många soldagar hon skulle få uppleva i Indien.

Tisdag morgon mötte vi återigen regn och tog beslut att åka in till Goas huvudstad Panaji – där hann vi inte med så mycket mer än lunch och lite shopping – Lunchen intogs på ett märkligt ställe, restaurangen hette Texas, personalen hade wild western västar och hattar, maten var allt annat än amerikansk – spännande mix, men det var gott efter en timmas väntande från beställning till mat på bordet. Efter shopping skyndade vi hem för bad – SOLEN HADE KOMMIT! Vi gick till havet för en trevlig eftermiddags/kvälls-stund på stranden – allt var klockrent med sandslottsbygge, färska fruktjuicer och solnedgång, men att Brita förlorade sina enda glasögon i vågorna var inte klockrent. På kvällen fick vi välja restaurang efter anslutning till optiker, Brita kunde välja ut nya glasögon under väntan från beställning till mat.

Onsdagen såg det ut att bli fint, men inte helt solklart – vi bestämde oss för att resa till en annan strand – Colva beach – en något finare strand än vår, med palmer närmre vattnet och mindre folktätt. Dock fler indier som tittade.

Skriver snart en sluthälsning från Goa.